l994

 
Det glimmar i guld och klaraste rött, det prasslar så sakta i parken, ty hösten är kommen och björkar och lönn de fäller nu bladen till marken:
 "Så fall, våra blad,fall mjukt och lätt, vi väver ett täcke så varmt och så tätt, vi väver ett täcke åt marken".